Om julkänslan

Halva december har gått och jag har knappt julpyntat. Inte heller har jag följt julkalendern eller lyssnat på mängder av julmusik. Jag vet inte varför, men den där julkänslan som var så storslagen förra året har inte riktigt infunnit sig i år. Trots att vi hade tre veckor av snö (!) och ljuvliga vinterlandskap i Göteborg har jag inte kunnat locka fram någon ambitiös entusiasm. Det känns som om jag är glad över julen i teorin, men inte i praktiken. I hjärnan, men inte i hjärtat.

Jag tänker att det är okej. Att det är så ibland. Förra året var jag ju så ledsen och så less på tillvaron. 2020 hade varit ett psykiskt påfrestande år och julkänslan var nästan som en coping mechanism: jag behövde något tryggt att grotta ner mig i i ovissa pandemitider. Kanske julkänslan är mer sober i år för att jag inte behöver den på samma sätt.


Helt otaggad på julen är jag ju såklart inte. Jag har druckit glögg och ätit pepparkakor med mögelost, gått på stan och letat efter fyndiga gåvor att ge bort, sett på Hjem til jul och slagit in klappar, skickat julkort till alla som står mig nära. Och jobbat järnet i bokhandeln, vilket är krävande mitt i julhandeln men något som ju i allra högsta grad hör julen till.

Hur har ni det? Hur går det med julförberedelserna? Hur ska ni tillbringa julafton? Jag ska åka ner till Skåne och fira jul med Jóns familj. Det kommer bli hur mysigt som helst!


Ha det fint och, ifall vi inte hörs innan dess, god jul <3


Gillar