En text om hur det känns precis just nu

Minns ni att jag sökte olika skrivarutbildningar i våras? Jag kom ju in på flera stycken men valde till slut att gå en här hemma i Göteborg.

I mitten av augusti började skrivarkursen. Inledningsvis tyckte jag om den: upplägget, lärarna, klasskamraterna, skolan. Men jag insåg ganska snart att jag inte tycker om att skriva skönlitterärt på heltid. Det är inte längre kul när jag känner att jag måste göra det varje dag. Min relation till skrivandet har förvandlats till en ond cirkel där känslan av tvång ger mig skrivkramp, och skrivkrampen får skrivandet att kännas som ett tvång.

Under den här tiden har det inte gått en enda dag utan att jag saknat universitetet. Att skriva på heltid och ständigt behöva prestera kreativt för att sen regelbundet låta det jag skrivet bli synat i sömmarna och bedömt av andra under textsamtalen. Jag säger inte att dessa saker inte är kan vara roliga, nyttiga och otroligt givande (tvärtom)! Bara att jag inte trivs med att ägna mig åt mitt skrivande på det här sättet, just nu i alla fall.

Not gonna lie, det äter upp all min ork och energi att gå runt och känna att jag vantrivs i tillvaron. Och det känns som att mitt liv är satt på paus. Så jag tror jag måste hoppa av skrivarkursen. Göra det som känns kul och meningsfullt och som gör mig glad i stället.

bildkälla: x

Förutom det här så är allting bra. Jag har kommit att älska hösten med dess krispiga väder och färgglada träd. Den här hösten är förresten extra mysig: jag går på teater, läser en kvällskurs i isländska och har fått mitt livs första recensionsexemplar från ett bokförlag <3 Och ni då, hur mår ni? Vad har ni för er? Vad upptar era tankar?

kram!!

Gillar